Snart börjar det igen….
Jag ska snart åka på mitt 9e antagnings prov i mitt liv. Jag borde fått rutin på det nu, men fjärilarna flyger ändå omkring i magen.
Jag har samma inställning som förut, jag vill hålla på med teater, jag vill utvecklas. Det är samma prov som förut, en självvald och en förelagd text, en jury.
Men framförallt samma kval, ju mer jag håller på med teater desto fler turer blir det på denna ementionella berg och dal bana. Det pendlar antingen är jag pep, den där lilla tron på att om det finns en chans. Om det finns människor som lever på teatern och har lyckats så finns det en chans även för mig. Eller total förtvivlan, där jag undrar varför jag slösar andra människors tid med att försöka förvekliga mig själv. Upp och ner ofta bara på någon sekund.
Men en sak är annorlunda, nu är jag en folkhögskola elev, det jag kämpat för sen jag gick ut gymnasiet.
När jag började Nordiska så hade jag inställningen att nu har jag lyckats, nu ska jag bara finslipa lite så är jag klar för yrkeslivet.
Dags för berg och dal bana igen. Pang. Istället har jag börjat om. Bokstavligen lärt mig gå igen.
Nu är det ?9? månader sen jag började om, med självförtroende på minus skalan, och nu är det dags för våra slut projekt, våra föreställningar. Jag har aldrig jobbat så hårt med mig själv i hela mitt liv, skrivit varenda del av en levnads beskrivning jag kan, dansat till texten, rotat och letat bland alla övningar vi gjort detta år.
och sen i förrgår… så händer det.
I sedvanlig förtvivlan försöker jag fokusera fram den minsta uns av känsla jag kan under repetitionerna, för att som vanligt misslyckas. Men då efter att ha tänkt och tänkt inser jag varför mina skor måste sorteras, varför det är så viktigt. Det är viktigast! Och då där PANG så känner jag, jag är.
I ca 5 sek innan jag kommer på mig själv och är tillbaka på ruta 1.
Men jag är hoppfull, och jävligt glad för jag är på väg, och det är kanske det som kommer vara skillnaden under sökningarna i år. Jag är på väg åt det hållet jag vill, och det får ta den tid det tar.
Är du nyfiken att se varför det är så sjukt viktigt att få mina skor sorterade så kan du ju kika förbi "Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland". Det kommer bli fantastiskt.
/Isabel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar