Tack för oss!

För exact en månad sedan var våran tid på Teaterlinjen över.

Vi takker Svante och alla våra gästlärare för et alldeles fantastiskt och underbart år på alla sätt.

Vi har lärt massor av fina saker som vi kommer ta med oss hela livet ut.

Lycka till ni som skall börja till hösten.

Antagligen kommer ni få et fantastiskt år.

Tack och hej från Nordiska Teaterlinjen 2010/2011

PS om ni vill ha innloggning till denna bloggen, skicka en mail till tyatrtyatr@gmail.com

Men kom då!

Dagen innan premiär stökas det omkring i verkstan, saker ska fixas, allt ska fixas, attgöralistan ska skrynklas ihop och kastas i papperskorgen, med gott samvete såklart.

Generalrepetition ska man ha, då ska allt vara på riktigt fast på låtsas fast på riktigt. En av oss laddar lugn innan han beträder scenen.

DU SOM ALDRIG GÅTT UT UR DITT TRÄDGÅRDSLAND
Det är vi det och vi har premiär imorgon den 6e maj kl 13.30
Det finns biljetter kvar, kom och titta!

Du kan längta efter något utan att veta om det.
/Anneli

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland så klart.

Vad kommer ni få se?

47 flyttkartonger
11 människor

Hoppa falla landa mjukt… Jag vill bara ha en civ…Jag är ett frö, jag ska gro jag ska dö…hur länge?…Jag vill bära dina matkassar
jag flyttstädar…Jag har smält kasse från åhlens i örat…Jag har ingen dröm..jag önskar jag fick sitta med dig i gräset…Lodjursfamiljen en stjärna i naturen..
Jag vill se dig bli en blöjbytar fader!

Kom då!

Vilka datum

Fre. 6/5 PREMIÄR dag 13.30
Lör. 7/5 kväll OBS tiden! 20.30
Sön 8/5 dag 13.30

Tis. 10/5 kväll 19.00
Ons 11/5 dag 13.30
Lör 14/5 dag 13.30
Sön 15/5 kväll 19.00

Mån 16/5 dag 13.30
Tor 19/5 dag 13.30
Fre 20/5 kväll 19.00
Lör 21/5 kväll OBS sista! 19.00

Hur bokar man?
Tel: (+46) 030-3206231
mail: biljetter@nordiskateaterlinjen.se
Hitta hit. Nordiska folkhögskolan, olof palmesväg 1. 442 31 Kungälv

Mer info. nordiskateaterlinjen.se +++++ Facebook!

http://www.facebook.com/event.php?eid=218999228110815

/Isabel

Berg och dalbana (reflektion mitt i producent pappershögen)

Snart börjar det igen….

Jag ska snart åka på mitt 9e antagnings prov i mitt liv. Jag borde fått rutin på det nu, men fjärilarna flyger ändå omkring i magen.

Jag har samma inställning som förut, jag vill hålla på med teater, jag vill utvecklas. Det är samma prov som förut, en självvald och en förelagd text, en jury.

Men framförallt samma kval, ju mer jag håller på med teater desto fler turer blir det på denna ementionella berg och dal bana. Det pendlar antingen är jag pep, den där lilla tron på att om det finns en chans. Om det finns människor som lever på teatern och har lyckats så finns det en chans även för mig. Eller total förtvivlan, där jag undrar varför jag slösar andra människors tid med att försöka förvekliga mig själv. Upp och ner ofta bara på någon sekund.

Men en sak är annorlunda, nu är jag en folkhögskola elev, det jag kämpat för sen jag gick ut gymnasiet.

När jag började Nordiska så hade jag inställningen att nu har jag lyckats, nu ska jag bara finslipa lite så är jag klar för yrkeslivet.

Dags för berg och dal bana igen. Pang. Istället har jag börjat om. Bokstavligen lärt mig gå igen.

Nu är det ?9? månader sen jag började om, med självförtroende på minus skalan, och nu är det dags för våra slut projekt, våra föreställningar. Jag har aldrig jobbat så hårt med mig själv i hela mitt liv, skrivit varenda del av en levnads beskrivning jag kan, dansat till texten, rotat och letat bland alla övningar vi gjort detta år.

och sen i förrgår… så händer det.
I sedvanlig förtvivlan försöker jag fokusera fram den minsta uns av känsla jag kan under repetitionerna, för att som vanligt misslyckas. Men då efter att ha tänkt och tänkt inser jag varför mina skor måste sorteras, varför det är så viktigt. Det är viktigast! Och då där PANG så känner jag, jag är.

I ca 5 sek innan jag kommer på mig själv och är tillbaka på ruta 1.

Men jag är hoppfull, och jävligt glad för jag är på väg, och det är kanske det som kommer vara skillnaden under sökningarna i år. Jag är på väg åt det hållet jag vill, och det får ta den tid det tar.

Är du nyfiken att se varför det är så sjukt viktigt att få mina skor sorterade så kan du ju kika förbi "Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland". Det kommer bli fantastiskt.

/Isabel

slutet på början

En vecka kvar till premiär. Nu måste tiden gå sakta så att vi hinner. Men tiden går aldrig sakta då vi är inne i vår process du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland. Vi packar upp våra grejer, vi packar ner våra grejer, vi flyttar in och ut men vi är alltid i samma svarta rum. Det är fantastiskt roligt att göra det vi gör. Men vad är det vi gör? För mig handlar det inte om vardag, för mig handlar det om det som finns bakom vardagen, under vardagen, framför vardagen, över vardagen. Det som driver oss att fortsätta i vardagen, det som får oss att gå baklänges i vardagen, det som får oss att drömma, det som får oss att lida, det som får oss att leva. Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland är ett hopkok av ditten och datten som vi kokat själva. Varje dag har vi plockat fram ingredienser, mätt upp rätt mängd, rört om, smakat av, skalat av, kryddat, låtit puttra, låtit koka på högsta värme för att sedan svalna. Det är kort och gott en soppa. Den är inte klar än, alltså smaken är det inget fel på men man äter ju med ögat också så vi har lite detaljer kvar att jobba på. Vår soppa måste bli perfekt, perfekt, perfekt.
Den serveras 6 maj och den är beräknad att räcka till 21 maj, men då hoppas jag att vi fortfarande är hungriga. För även om det här är en slutproduktion så är det bara början.
/Anneli

facebookevent!

Hej alla ni som inte vi vet vilka är som skall komma och titta på oss spela 'Prosessen' & 'Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland'.

Nu finns det et event till Prosessen där ni gärna får trykka "attending" om ni har lust!

KLICKA HÄR

-Jannicke

København med klassen.

FOTO: EMMA

Lov = Ingen självklarhet

Äggmålning, godisätande, fjäderpyntande och andra påskrelaterade festligheter har den här veckan prioriterats bort och istället ersatts med hårt, hederligt teaterarbete och snickrande. Vi har byggt bord, skärmar, väggar och annan scenografi. Lampor har hängts upp, rekvisita har inhandlats och saker och ting börjar visuellt falla på plats. Det är mycket bra, för då kan vi snart helt ägna oss åt det vi egentligen är här för, nämligen skådespeleri!

Annika tillverkar en skummgummikaka

Jon och vår vän sågen

- Fanny

AFFISCH:PROCESSEN

OLIKA FORSLAG TILL AFFISCH.

nästan 2 veckor kvar nu!

vårat spelschema:

Fre 6/5 Premiär (kväll) 19.00
Lör 7/5 Dag 13.30
Sön 8/5 Kväll 19.00
Tis 10/5 Dag 13.30
Ons 11/5 Kväll 19.00
Fre 13/5 Kväll 19.00
Lör 14/5 Kväll 19.00
Sön 15/5 Dag 13.30
Tor 19/5 Kväll 19.00
Fre 20/5 Dag 13.30
Lör 21/5 Dag 13.30

-Jannicke

Teaterlinjen åker till Köpenhamn!

Imorgon lördag (2 april) åker vi på studieresa till Köpenhamn! Roligt! Varje år gör teaterlinjen en resa tillsammans och det är vi elever som själva får bestämma vart vi ska och vad vi ska göra på plats. Men syftet med resan är förstås att göra något som har anknytning till teater. På söndagen har vi biljetter till en trilogi som heter Sad face/Happy face med en teatergrupp som heter Need Company. De kommer alltså spela tre föreställingar efter varandra på en och samma kväll. På måndagen har vi ett studiebesök inbokat på teaterhögskolan men utöver den tiden är vi fria att göra vad vi vill. Vi är tillbaka till verkligheten måndag kväll och då är det bara en månad kvar till premiären av våra föreställningar Processen och Längtan (som inte får missas om ni har vägarna förbi Göteborg.) Om ni är nyfikna på våra föreställningar så håll utkik här, mer info kommer inom kort! -Fanny

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete

Ofta får vi som håller till här nere i teaterhuset få höra att vi har det för stökigt i de miljöer vi vistas och arbetar i. Ordet smutsigt har till och med använts då vi utsatts för såna hemska anklagelser. De människor som påpekar detta gör det förmodligen i all välmening eftersom de kanske tror att oordningen påverkar våra skapande processer på ett negativt sätt. Det håller jag inte helt med om. Jag skulle till och med vilja påstå att ur skiten och oredan föds den intressanta konsten. För att citera min andliga vägledare och klasskamrat Robin Hamnström; "Det är inte stökigt, det är kreativt kaos". Fast jag borde nog understryka att han kommer från Åland. Och gränsen för hur stökigt det får vara har för länge sedan passerats när det inte längre finns några rena kaffekoppar.

Nån har spillt, men va' gör dä?

Ett bra exempel på kreativt kaos. Här läser vi manus inför arbetet med Processen.

Mvh Fanny. 20 år, Svensk, Kvinna.

Produksjon og slikt

Nå har vi begynt på produksjoner her på Nordiska. Klassen har blitt delt opp i to "familier" som Svante liker å kalle det, gruppen som jobber med Längtan, og gruppen som jobber med Prosessen av Kafka.

Undertegnede er selv med i Prosessen-gruppen, og jeg tenkte jeg kunne fortelle litt om hvordan vi har hatt det.
Vi har holdt på i et par uker nå. I begynnelsen leste vi bare i manus, så fikk vi etter hvert utdelt våre roller. Prosessen har jo utrolig mange personer med, men bare en hovedrolle, så de aller fleste har fått utdelt flere roller, og har ganske mye å gjøre. Forrige uke leste vi mye, og gjorde noen improvisasjoner, og denne uka har vi beveget oss ut på gulvet i gymsalen, og har så smått begynt å jobbe mer systematisk med scener, og med å sette dem og slikt. Det er interessant arbeide, tiden går fort når man holder på, men det kan også gå ganske sakte når man sitter og venter når det holdes på med en scene man ikke er med i.

Svante har også begynt med et nytt treningsopplegg til oss, hver morgen skal vi jogge en liten runde, i tillegg til litt annen oppvarmning. Denne joggerunden skal etterhvert også forlenges etter hvert som vår kondisjon blir bedre. Dette er jo selvsagt slitsomt, særlig nå som det har blitt bestemt at vi må møte opp kvart på ni for å utføre dette, ( et helt kvarter tidligere enn vi egentlig begynner!) men vi er generelt også veldig positive, synes jo at det er en god idé, og vi gleder oss til å se resultater og til av vår kondisjon blir bedre.

I dag tok jeg meg også den frihet å ta noen bilder mens jeg satt og så på at folk arbeidet, som jeg tenkte jeg kunne legge opp her.

K og Fru Grubach/Jon og Annika

K og Fru Grubach/Jon og Annika

K og Fröken Bürstner/Jon og Sara

Fröken Bürstner/Sara

Blogget av Rebecca

Skuespillermyten og gode tips til monologarbeid

Øystein Greni, litteraturviter og førstelektor ved Teaterhøgskolen i Oslo skriver godt om skuespilleri i det norske filmmagasinet Rushprint:

Klikk her for å lese hans artikkel om skuespillermyten der han bryter ned noen av de vanligste vrangforestillingene kring skuespillere og skuespilleryrket. Hans artikler er god lesning for en blivende skuespiller!

Og her skriver han om opptak til Teaterhøgskolen og hva han ser etter hos en blivende skuespillerelev ved KHIO.

"Jeg blir utrolig ydmyk av å se den ene kandidaten etter den andre komme inn og gjøre seg sårbar foran oss."

"Snart begynner første runde med opptak til Teaterhøgskolen. Jeg har sittet i førstejuryen de siste 3 åra. Og hvert år har jeg hatt i bakhodet: Vi slapp ikke inn Kristoffer Joner. Selv om det var lenge før min tid, vil ikke jeg være med å begå den bommerten igjen."

"Personlig kikker jeg etter evnen til å gjennomleve. Hva vil det si? Jo, at kandidaten kan tro på den situasjonen karakteren befinner seg i, at de dilemmaer som finnes i teksten blir sanne. Dernest det vi ofte kaller ”tilgang til det emosjonelle apparatet”: Er kandidaten i kontakt med sine egne følelser? Og tør hun/han å la dem komme til uttrykk? Uten at det blir privat, altså at det henger sammen med karakterens problemer, ikke kandidatens.

Dessuten er det fint om kandidaten ikke ”spiller tilstand”, som vi sier: At hun/han greier å spille mer enn bare én følelse, at det er en prosess og klar vilje hos karakteren. Og spontanitet er viktig; evnen til å følge impulser, ikke blokkere seg, være åpen og oppriktig. Å kunne være levende, skapende og lyttende i øyeblikket er en essensiell evne, alt kan ikke tenkes ut og planlegges på forhånd. "

Og her om hva man velger å spille opp på auditionen:

"Overraskende mange velger karakterer og monologer langt fra seg selv. Dette er selvsagt bare min personlige smak, men det er vanskelig å gjøre klassikere av Shakespeare og Sofokles på en troverdig og gjennomlevende måte. Mange kandidater synes å tro at vi er opptatt av godt gammeldags teater, og spiller nok heller ideen av teater de tror vi er interessert i, heller enn å finne noe de selv brenner for. Eller så er de faktisk opptatt av gammeldags teater og klassikere for alt jeg vet…

Den andre ekstremiteten er kandidater med filmmonologer som er så nedpå og troverdige at vi ikke hører noe i all mumlingen. Som knapt nok formidler noe i sin autentisitet. Personlig liker jeg også at kandidaten tar kontakt med meg, snakker til oss i juryen, istedenfor til en eller annen imaginær karakter langt utenfor scenen. Men på den annen side, noen fikser det fint også."

"Så er det ett råd jeg er temmelig sikker på kan funke for alle skuespillere in spe, må det være dette: Se så mye film og teater som mulig, og se det som utforsker nytt landskap, som strekker seg, som vil noe nytt og noe mer!

Og kom du ikke videre i år; finn ut om det virkelig er dette du vil, finn ut mer om kunstformen, finn ut hvem du selv er, og kom i så fall tilbake neste år."

Og her om filmskuespilleri vs teaterskuespilleri.


-Jannicke

Harmoni på Nordiska :)

Allt är bra :) Finns inget dåligt här i världen. Nej jag har inte hört nåt...

Vadå? Här på skolan? Neeeeeee, hon ville nog ändå...

En dag med Svante

Til deg som vurderer å søke til Nordiska Teaterlinjen, her kommer et eksempel på en skoledag når man har Svante. I dette fallet var skoledagen mandag 10. januar, første skoledag etter 3 ukers juleferie.

Dagen startet med et møte der vi snakket om løst og fast, bl. a om vår klassereise og hvor denne skal ta veien. Det ble mer eller mindre bestemt at vi reiser til Berlin i slutten av Mai.

Etter møtet gikk vi til gymsalen. Der skaffet vi oss en partner som vi skulle jobbe litt med. Vi gikk rundt i gymsalen og jobbet med takt - med å bli til èn. I løpet av denne øvelsen skulle man bli kollektivt forelsket i et annet par, og improvisere fram en duett som man hviskesang i øret til sin partner. Rett før lunsj satte vi oss ned i en stor ring og hver og en skulle improvisere fram en liten sang, på ett eller to minutter. Folk sang om at de var sultne, eller hva de hadde drømt om, eller spist til frokost eller funderinger kring livet og døden.

Etter lunsj hadde vi noe som Svante kaller for Skakning, dette kan oversettes til risting f.eks på norsk. Det går rett og slett ut på å riste seg selv godt. Skakningen er tredelt og første delen er riste-delen. For å forestille seg hva slags ristning det dreier seg om kan man f.eks tenke seg at man er et sjøgress på rulleskøyter på en humpete vei (Svantes ord). I mitt hode var jeg nede på havsbunnen med en undervannsjetmotor, rulleskøyter og dykkeutstyr. Så står man slik og rister og rister en stund, til Svante sier stopp. Da står man stille til musikken begynner igjen, og da skifter man over til å danse ut de følelsene man har i kroppen. Det kommer jo altså an på hvordan man har det, eller den stemningen man er i, hvordan dansen eller rørelsene blir. Siste del av disse tre dreier seg om å bevege seg veeeeldig sakte. I relasjon til disse siste delene kan man også trekke inn andre ting vi har jobbet med under høsten, som f.eks tyngde og vertikal, luftens konsistens, takt (stakkato/legato) osv. Når man holder på å jobbe slik kommer det ofte opp indre bilder og historier. I denne siste delen der vi jobbet veldig sakte befant jeg meg f.eks i middelalderen med min avdøde 10-år gamle sønns hjerte i hånden (som ikke finnes). Jeg vet ikke hvordan det hadde havnet der, men jeg tror det hadde vært krig og gutten hadde dødd mens han hadde kriget med sin far. Mine bevegelser dreiet seg da i stor grad om dette hjertet jeg hadde i hånden. Etter å ha arbeidet med skakning lenge, det kan ha vært i 20 minutter eller flere timer, man mister tidsoppfatningen litt, satte vi oss i ring og snakket om skakningen. Skakning kan ses på som en slags transemeditasjon og finnes innom mange tradisjoner. Bl.a tror hinduere at livsens kraft (prana) sitter i ryggraden. Andre igjen mener at det ligger en hel del følelser "gjemt" i ryggraden, og ved å vri og vende litt på den kan man komme i sterkere kontakt med disse.

Deretter fant vi oss en ny partner å jobbe med, og nå skulle vi jobbe med å bevege oss fritt rundt i rommet med partnerens støtte på hoften. Partneren holder da altså en hånd på ens hoft mens man springer rundt. Partneren varierer trykket, og når man har holdt på slik en stund, og byttet på hvem som støtter, så legger man til den andre hånden, også på hoften. Og etter man har arbeidet slik en stund så kan man flytte hendene rundt og variere trykk. Denne øvelsen er en av mine absolutte favoritter. Det er ekstremt befriende å benytte seg av den støttende hånden. Det blir også god trening, beroende på hvor mye kraft og fart man legger i det. Når man er ferdig å jobbe slik kan man savne den støttende hånden. Man skulle nesten ønske man alltid kunne ha en slik med seg, i virkelige livet også. Det er veldig trygt og godt.

Dette lyder kanskje som litt utsvevende eller "flummiga" oppgaver vi holder på med, men de oppfattes ikke slik når man er i gang med dem. Tvert imot føles det helt naturlig og viktig for å bli mer nærværende og øve opp sin kroppslige intelligens og bevissthet som skuespiller.

Og om det kan virke skremmende å improvisere fram sanger (noe vi ikke har gjort spesielt ofte) eller stå og hoppe som sjøgress, så kan du betrygges av at det ikke finnes noen prestasjonskrav og at man kjenner gruppen såpass godt at det føles trygt. Det er dessuten tillatt å være nervøs også, om man blir det. Ingen dømmer. I alle fall innbiller jeg meg at det er slik.

-Jannicke Stendal Hansen